Öppen eld, känslor och minnen.
Parisare för mig handlar om öppen eld, känslor och minnen. Om en stående lördagslunch när mamma var på jobbet och hur pappa briljerade köket. Han brukade servera parisaren med ketchup, senap och bostongurka mellan rostad formfranska. Okomplicerat och sjukt gott.  Lillebror som hatade allt som hade med såser och dressingar att göra åt den som den var. Storebror tog alltid extra allt.

Sen var det alltid den givna maträtten vid lägerelden!
Hur vi grillade på utflykter, sportlov och påsklov när jag och mina bröder åkte skidor i Pagla och Storklinten.  Hur vi väntade på att glöden skulle bli perfekt innan vi fick grilla. Varför vänta, den var ju lika god att äta kall tyckte lillebror? Väntade vi för vår storebrors skull?  Det är mer än en korvskiva. Det är känslor och minnen!

Min variant är med Petterssons Baconparisare med eldrostat hembakat franskabröd, som gärna får vara välrostat eller lite bränt för att bidra med en söt-bitter smak. Picklade äpplen, gurka och lök samt en honeymustard mayonaise med honungssenap från Melgården. Det är en förfinad variant av den jag blev serverad som barn, men kombinationen mellan äpple, fläskkött och senap är slående gott!  Lika okomplicerat som hur pappa serverade den när jag var liten.